Det värsta jag vet är när personer dömer någon pga. exempelvis klädstil eller om man som kille är intresserad av mode. Har själv fått stå ut med diverse påhopp och förutfattade meningar hur vida jag skulle vara homosexuell eller inte, så jag är ganska härdad gällande detta. Just därför reagerar jag extra mycket när en person som själv är homosexuell kallar mig bög, när han i fråga redan fått det förklarat att jag inte skulle vara det. Han vet om hur mycket jag fått försvara mig gentemot detta – samtidigt som jag lyfter fram frågor som uppmuntrar homosexuella och att alla har ett lika värde.

Personen i fråga sa till mig ” du är kille och gillar mode, sminkar dig och har en egen stil. Jag vet att du är bög men inte vågar komma ut med det”. Att han sedan är närmare fyrtio gör väl inte direkt saken bättre. Borde man inte veta bättre i den här åldern eller är det bara en fördom jag har som nittonåring? Det kanske är jag som är för klok i den här frågan.

Jag ser det som så att alla människor har ett lika värde. Det är absolut inget fel att vara homosexuell och älska personer av samma kön. Det har jag poängterat flera gånger och det är antagligen mycket genom detta som personer har fördomar gällande mig själv. Att jag sedan är modekrönikör och tycker om mode samt använder foundation för att jag är väldigt mån om mitt utseende fick väl droppen att rinna över. Jag måste vara homosexuell, helt enkelt. Åtminstone om jag ska vara personer som denna fyrtioåriga man till lags, med hans fördomar.

För det är så jag ser det. Inget annat än fördomar och möjligtvis dubbelmoral om man kan häva ur sig något på det här sättet! Det visar inte bara på okunskap i det här fallet utan även att man har förutfattade meningar gällande en så minimalisk detalj så som om man som kille och gillar mode automatiskt borde föredra personer av samma kön. Här blev jag rent av spyfärdig och fick säga till mig själv att inte ställa mig och skrika på den här personen, som är ungefär dubbelt så gammal som mig. Istället försökte jag resonera. Det sa jag till honom i ett försök i att inte låta min klokhet vara allt för överlägsen en man som jag levat hälften så länge som. Nu var det jag som hade fördomar helt plötsligt, som kunde kalla honom fördomsfull.

Oavsett om fördomar gäller i ett sammanhang som detta eller att man anser människor vara lika mycket värda, men att mörkhyade är av mindre vikt är det lika patetiskt enligt mig. Handlar det om att högakta sig själv genom att medge att man tycker alla människor har samma rätt i samhället och ett lika värde, och i nästa mening låter det komma fram att man nedvärderar ett visst folkslag som ett undantag handlar det inte enbart om fördomar längre. Det är dubbelmoral och lika så om du säger dig accepter människor men att lesbiska inte ska få gifta sig borgerligt.

Fördomar eller dubbelmoral blir jag spyfärdig av när jag tänker på människor som tillämpar detta. Jag kan ärligt säga mig vara mycket klokare än den man som ansåg mig vara bög genom mitt klädintresse och en majoritet människor som resonerar på samma sätt som honom . Trots att jag inte är mer än nitton, och levat hälften så länge.

Gud är god – och det viktiga i livet är att sträva efter att leva som en god människa. Det är väl vad hela kristendomen handlar om i sin helhet, eller har jag fel? För mig går det inte att förstå personer som ser ner på andra, för att de inte lever som de själva eller beter sig på ett sätt som sticker ut ur mängden av vad som anses vara normalt. Det blir något annorlunda och det kan vara så väl om en person väljer att bryta med tron eller församlingen, gifta sig med ”det svarta fåret” eller helt enkelt gör revolt och väljer en annan livsstil. Det här är likgiltighet. Att man ser sig själv som bättre än andra människor och ser ner på andra samtidigt som man övervärderar sig själv som god när man kanske i själva verket är motsatsen.

Rätta mig om jag har fel. Men jag skulle aldrig i världen välja att kalla en människa som ser ner på andra för god, en som inte kan acceptera att exempelvis en kvinna som väljer kvinnor framför man, enbart för att det säger emot den egna normen. Att alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter känns plötsligt väldigt bortblåst i det här sammanhanget. Är det inte… lite motsägelsefullt?

Att nedvärdera någon till fullo för att han eller hon tar ett glas vin på fredagskvällen eller röker, umgås med personer som inte har samma inflytande som du själv eller inte är med i den egna församlingen är andra exempel för att man är så pass inskränkt på sitt eget område att man skapat en rädsla för allt annat som är nytt.

Det som skiljer sig ur mängden och normen för normalt ses som ett hot och plötsligt är man inte lika god längre. Det här trots att du själv kanske lever ett liv till fullo av medkänsla och vänlighet där du delar med dig till andra. Du ställer upp och hjälper dina medmänniskor och är en bra människa, helt enkelt. Du uppfyller det som bibeln säger och du är en god medmänniska.

Kommer du sedan ut med att vara lesbisk blir det genast annat som fattar fokus, många gånger. Plötsligt är du inte alls den här goda människan trots år av slit och möda eftersom att en så minimal del av det hela ses som så fel av många, och så avgörande. En synd som sopar det mesta under mattan och avgör om du är en bra eller god människa. Enbart värderat efter om du faller för kvinnor eller män, gifter dig med det svarta fåret eller väljer att gå din egen väg. Är inte det väldigt fel?

Den finns en avsky men även fascination över den förbjudna nazismen hos dagens generation historieintresserade. Hur kunde det ske, är en fråga som vi försöker hitta svar på och ofta ställer oss själva. Hur var det möjligt? En man med stor påverkan och betydelse under andra världskriget vad Joseph Goebbels. I biografin skriven av historievetaren Lars Ericson Wolke har jag fördjupat mig i människan Joseph och det liv han levde.

I vår är budskapet inom modevärlden i första hand starka färger och kontraster. Det gäller oavsett om det är inspirerat av 50-talet med rundade alternativt något spetsiga solglasögon, 70-talet med det lite mer eleganta i olika mönster och Hollywood inspirerade eller det enkla och sportiga 90-talet. I det hela är det starka och väldigt chockerande färger som det handlar om och helst så mycket som möjligt blandat hejvilt med en massa accessoarer – på en och samma gång.

Vårens smycketrender drar inte åt det minimalistiska hållet utan snarare tvärtom. Tänk så mycket som möjligt och använd alla dina smycken helst på samma gång! Långa halsband, gärna kedjor i olika format. Matcha med örhängen och mängder av flätade skinnbälten och armband!

Kommande månaderna är med andra ord en modeårstid att räkna med och som jag med all säkerhet vet att kommer falla mig i smaken. Det är kul att blanda och det är lika intressanta att kombinera en outfit som verkligen syns och sticker ut ur mängden. Lagom är bara tråkigt, framför allt när det finns så mycket av det redan.

Läs fler av mina krönikor på Zitiz.se