En vecka fylld av väntade roligheter och intressanta möten väntar mig. Det börjar med att jag på onsdag ska träffa min farmors bror – och hans fru och dotter. Det ska bli hur roligt som helst och jag ser verkligen fram emot detta – och har gjort det bra länge. Jag ska få höra lite om hur livet i Hagen var – som är platsen där min farmor och hennes tre syskon och föräldrar växte upp.

Hittade den här bilden på datorn. Tror det var förra vintern som den togs – av Mikael Nordin. Var ett tag sedan vi tog bilder nu faktiskt. Men fortfarande har jag ett gäng som inte publicerats ännu och däribland denna. Jag gillar den!

Fotograf Mikael Nordin

Idag ägnar jag mig åt att färdigställa några av mina bokmanus – som jag kommer skicka till en förläggare som kommer kika på dem. Har ett utskrivet redan så nu ska jag ta tag i det andra och skriva ut det samt en presentation av texterna – och tanken bakom dem. För så gör jag nämligen alltid när jag skriver något – jag har en mening.

Självklart är underhållningen en väsentlig del – man ska tycka om att läsa. Men jag tycker det är minst lika viktigt med ett budskap i texten – något som kan influera och inspirera läsaren till tankar och resonemang.

Fotograf Johan Hermansson

Idag börjar min första vecka – som tjugoåring. Helgen och min födelsedag har varit helt fantastisk och jag är så innerligt nöjd. Fortfarande är jag ungdom på väg att inta min roll som vuxen så småningom. Men det menar jag att faller på först när man är runt tjugofem – där någonstans. Så fortfarande får jag vara ungdom ett tag till innan tiden slår om och gör mig till en fulländat vuxen människa.

Jag tycker det känns väldigt bra – att fylla tjugo ser jag enbart som något positivt. Jag är ett år äldre och mognare. Jag får ta ännu mer ansvar – och allt mer är upp till mig. För mig känns det bra. Jag är redo för det.

I fredags var jag också till systembolaget för första gången i mitt liv. Visst har jag varit där förut – men som sällskap åt någon annan. Nu var jag där och handlade själv för första gången – till mig själv. Det är inte klokt vad det här med att fylla tjugo innebär.

Helgen har varit helt fantastisk – verkligen så bra man kan önska sig. Igår var en av de roligaste dagarna på väldigt länge och jag är så tacksam – och mer nöjd kan jag inte vara. Jag har verkligen världens finaste familj och nära runt omkring mig!

En del av mina fina presenter!

Idag firar jag min tjugonde födelsedag. Jag blir tjugo – typ vuxen. Det känns väldigt fantastiskt!

En av anledningarna för varför jag älskar Dalarna. Det är harmonin och lugnet – och framförallt friheten. Att bara kunna gå utanför dörren och känna den här känslan och leva vid sidan av totalt lugn och harmoni som en självklarhet. Jag gillar det!

Idag försätter jag mig med en del skrivande. Jag håller på för fullt med krönikor som jag nu påbörjar i olika ämnen. Brukar alltid göra som så att jag i perioder sätter mig ner och skriver om ämnen jag tycker känns viktiga eller intressanta – och försöker på så sätt bunkra upp så jag har några texter liggandes för behov längre fram.

Lunchar på caféet idag – något som aldrig slår helt fel. Förövrigt min sista måndag – och vecka – som nittonåring – då jag fyller tjugo nu på fredag. Den tionde februari. Idag är jag extra nyttig också och sveper i mig en kycklingsallad. Bra där – jag är liksom igång! Typ.

Jag fastnade av en anledning med en massa vykort ikväll. Vykort som jag fått skickade till mig när jag var mindre – och det var så himlades roligt att läsa och tänka tillbaks på tiden. Gamla bekanta och vänner som jag vet jag hade när jag var mellan fem och tio år gammal. Och väninnor till mamma – och mormor och pappa som skickat så fina hälsningar genom åren.

Man blir verkligen rörd. Eller jag blir det – och tycker sådana här saker betyder så himlades mycket. Det är så fint på något alldeles speciellt sätt. Värdefullt.

En hel del gratulationer genom åren och vykort skickade med namnsdagshälsningar. En del från personer som gått bort genom åren – blandat med kusiner och släktingar som jag har bra kontakt med även idag. Det är verkligen roligt. Och sen att läsa dessa hälsningar – som när farmor skriver och säger att vi ska träffas om några dagar för att fira min femåriga födelsedag. Eller ett vykort som min mormor skickat där hon skriver att hon genom morfar hört att jag lärt mig krypa.

Så roligt – så älskvärt på något sätt. Mer än bara nostalgi. Det är så mycket kärlek också!

Första deltävlingen av melodifestivalen går av stapeln ikväll. Jag är salig. Sådär töntigt uppe i varv för ett teveprogram. Men jag älskar det – och det har jag alltid gjort. I alla fall så länge jag kan minnas. Och det är väl det som räknas som alltid – typ? Martin Svensson och Afro-Dite. Det är några av mina tidigare minnen. Jag minns att jag och en av mina närmaste vänner på den tiden som jag umgicks var och varannan dag med sjön – Du är så yeah yeah – var och varannan dag efter att den varit med i tävlingen.

Så har det fortsatt. År efter år har jag bänkat mig framför teven de här lördagarna som följer efter varandra och som visar melodifestivalens bidrag.

På så sätt är det inte enbart musik som jag många gånger älskar – en blandning mellan pop och rock och gärna upp tempo – det är en tradition också. Något som jag ju tar så fasta vid och som jag helhjärtat älskar när det kommer till återkommande händelser och ögonblick. För mig är melodifestivalen just ett sådan – som jag helhjärtat älskar och varje år ser fram emot.

Och tro inte att det går att rubba mig kommande lördagar när jag sitter och följer programmet. För då är jag fast – precis där jag borde.